what if god was one of us
Jag känner mig som Judas när jag säger: jag tror inte på Gud. Om sanningen ska fram så visst tror jag inte på en gubbe uppe bland molnen med ett stort vitt skägg, men kanske tror jag på något annat. Kanske är det därför som jag alltid tänder ett ljus om jag av någon anledning befinner mig i en kyrka. Kanske är det därför som jag håller händerna knäppta och ber tyst för mig själv om det är något jag är orolig över (min välbevarade hemlighet). Nu efter niclas olycka har jag nästan inte vågat somna om jag inte håller händerna knäppta. Macke brukar hjälpa mig när han sover över, det kanske inte gör så stor skillnad men det känns bättre då.
Haha jag vet att min bror kommer tycka att jag är världens tönt om han läser detta.
Kanske finns han, kanske inte men faktum är att jag inte vågar ta några risker
haha närå du är fortfarande cool, och väldigt gullig:) pussokram
