doorsofperception

Vi bestamde oss for att ta bussen till Vang Vieng som skulle ta ca 3 timmar pa smala vagar genom bergslandskap. Precis innan bussen ska ga blir bade jag och julia sjukt kissnodiga men eftersom nan maste passsa vaskorna pa bussen fick julia springa ivag forst. Nar det blir min tur rusar jag ivag men nar jag ska ga in pa toaletten kostar det pengar och jag hade inte med mig planboken. LIte bekvam som jag ar orkar jag inte ga tillbaka till toalletten igen sa jag tanker att "Asch jag far knipa igen for fan"

15 min senare nar bussen borjar lamna stan okar trycket nagot fruktansvart da vagarna ar i dalig kondition sa bussen skumpar nat otroligt. Tanker att men herregud, mindpower det har fixar du, bara 3 (laos)timmar. NAr 40 min har gatt krampar min mage och jag fruktar for min vardighet bland dessa laosiska medpassagerare. Jag vander mig till Julia som ser paniken i mina ogon, eftersom att jag inte vagade stalla mig upp i den guppande bussen da mina knipchanser skulle minskas drastiskt sa fick julia ga och be chauforen stanna vid basta tillfalle. Nar han antligen stannade vad som kandes som en livstid senare sa sprang jag av bussen och uppfor en kulle for att komma bort fran vagen. Om ni nansin sett en elefant pissa kanske ni kan ana mangderna jag slappte fram OH MY FR--ckin GOD Hallelujah!!
En timma senare nar jag pissat klart kunde jag antligen slappna av nar bussen skumpade oss av och ur satena i ytterligare 3 timmar. Val framme i VAng Vieng ah jag far fortsatta skriva om vara aventyr har vid senare tillfalle, nu ska jag kaka eller nat. Hoppas allt ar bra darhemma

// De vilsna tu