doorsofperception

Efter en effektiv vistelse i Rysslands huvudstad sa packade vi om vaskorna och tog oss till tagstationen med hjalp av metron. Efter att ha vandrat igenom heeeeelaa stationen till informationen for att forsakra oss om att vi hittat ratt sa satte vi oss ner pa ett lampligt stalle.
Vi kom till stationen med valdigt bra marginal for att slippa stressleta oss fram, informationen sa oss att perrongen skulle visa sig pa tavlan 30 min innan avfard. Klockan gick och det ena taget efter det andra kom upp pa tavlan, nar annu ett tag som skulle avga efter varat visat sig pa tavlan borjade vi ana orad. Det var nu 20 min innan avgang, vi skyndade oss till informationen igen......

Sjalvklart var vi pa helt fel station. Stationen varat tag avgick ifran lag nagra minuters promenad dar ifran. Som tur var lag den narmre. Vi hittade efter manga om och men fram till ratt tag och vagn och fick dar traffa varan medresenar, Rich (lr Cash som jool fick for sig >) ), 35 ar, lakare och en trevlig engelsman. Kupen var trang som en garderob med fyra britsar som skulle forestalla sangar.

Vi fann oss snart till ratta men toaletten var grymt grymt acklig, Lisa och Emma ni har inte varit med om nagtot sa vidrigt. Kanske inte sa mycket till utseendet som till lukten, men aven till sorgligt nig vande man sig med. 3 ratt obekvama och 3 hyffsade natter senare steg vi av pa den kallaste platsen i hela universum. Ulaan Bator.

Forts foljer...

Pussar och Kramar fran de vilsna tu!

ps. fortsatt kommentera, det ar skitkul att hora fran er alla.